Frågesport på Myntkabinettet

Vad betalade man med innan det fanns
pengar? Hur mycket väger Sveriges största
mynt? Detta och mycket mer klurade Barnpatrullen
ut på Kungliga Myntkabinettet.

Det är ganska folktomt när Barnpatrullen,
den här gången bestående av klasskompisarna
Victor, Ivar och Hugo, stormar in
på Kungliga Myntkabinettet. Och tur är väl
det, för killarna behöver space när de rusar
runt bland montrarna med museets egen
pysselbok i händerna, på full jakt efter svaren på alla kluriga frågor som står i den.

Först ska de ta reda på vad människor
betalade med innan det fanns pengar. Det
gäller att hålla ögonen öppna för att hitta
alla svar.
–Här, jag har hittat! ropar Ivar. Snäckor!

Tungt mynt
Killarna böjer sig koncentrerat över sina
böcker och fyller i svaret, kollar sen snabbt
in nästa fråga och rusar vidare genom rummen. Hade de inte haft pysselboken till hjälp fanns det nog en viss risk att de inte skulle ägna montrarna i de första lite
dunkla rummen så värst mycket tid. Men
nu är de detektiver ute på uppdrag, och
det är kul!

Killarna får lära sig att det första myntet
gjordes 625 före Kristus och att de första
svenska mynten inte alltid var runda utan
lika gärna kunde vara fyrkantiga. Och att
inflation kan betyda att när pappa var liten
kunde han köpa 10 kolor för 50 öre medan
du idag bara får en enda kola för lika
mycket…
–Vad orättvist! tycker Victor. Tänk om
man hade lika mycket pengar som nu fast
man levde då…

En trappa upp kommer de till det största
mynt som gjorts i Sverige, ett 10 daler
silvermynt. Man ska försöka lyfta det och
gissa vad det väger. 19, 40 eller 100 kilo?
Ivar försöker lyfta och får upp det någon
centimeter från bordet.
–Det kan inte vara hundra i alla fall för
det kan inte Ivar bära, säger Hugo. Det
måste vara fyrtio, som jag väger!

När detektivjakten är slut har Barnpatrullen
hunnit högst upp i museet, där piratskeppet
med skatten finns. Alla tre tycker
att det är jättekul att släppa loss och leka
lite efter det hårda detektivjobbet. Vem
behöver inte lite fritid efter jobbet?

Ulrika Palmcrantz

Publicerad i nr 10 2006