Missa inte Astons stenar

Jag kommer precis från föreställningen Astons stenar som har haft premiär på Teater Pero. Ni kanske känner igen Lotta Geffenblads otroligt sköna bok om den lilla kärleksfulla hunden som tycker så synd om alla stenar som ligger ute och fryser. De åker med hem. De får mjuka hemstickade filtar på sig och väldigt mycket kärlek. Han har två toleranta föräldrar som ställer upp ett tag, men till slut blir det för mycket. De bestämmer tillsammans att alla stenana ska åka på semester till en varm stenstrand. Men där på stenstranden hittar Aston en väldigt ensam pinne...

Teater Pero har verkligen gjort en fullträff igen. Jag har nästan sett allas deras produktioner de senaste fem åren och det jag gillar allra mest, förutom de fina historierna de alltid förmedlar, är att de får med en sådan skön föräldraflirt. De lyckas alltid twista till det så att jag som förälder känner igen mig precis och blir alldeles full av skratt, alternativt väldigt rörd. När Astons säger pappa tvåtusen gånger och hans pappa svarar ja tvåtusen gånger så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag blir precis lika tokig som hans pappa när jag sitter i salongen. Det bara kokar i mig!

Dessutom har de så bra musik till sina pjäser. Ingen hurtig barnmusik, utan en mer skön jazzig stil.

Därför beodrar jag er att bege er till Pero om ni har en tre-, fyra- eller femåring hemma. Eller kanske bara har någon som samlar på saker. Det har nämligen vi. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att vi inte ska ha några pinnar i hallen. Det är rätt märkligt att det likt förbannat alltid ligger fem, sex stycken på golvet ändå. Om ni känner igen er i detta, så lovar jag att ni inte blir besvikna!