Spänningsmästaren Kristina Ohlsson tillbaka med ny Spökbyrån

Kristina Ohlsson är en av Sveriges mest produktiva författare och som skrämmer både stora och små bokslukare. Nu är hon aktuell med den tredje boken i serien Spökbyrån – Fallet med den farliga dimman.

Böckerna om Spökbyrån är spännande, rolig och klurig och riktar sig till barn (6–9 år). Generöst illustrerad med stämningsfulla bilder av Moa Wallin. Vi ställde några nyfikna frågor till Kristina om hennes författarskap!

• Varför älskar du att skrämmas och skriva spänning?

– Jag skriver böcker som jag själv vill läsa, och jag har alltid älskat att bli rädd när jag läser och tittar på film! Ju mer skräckslagen jag blir, desto bättre, ha ha. Det är ju otroligt häftigt att sugas in i en bok och känna pulsen stiga, samtidigt som man vet att allt bara är påhittat.

• Vad är skillnaden i att skrämma vuxna, yngre och väldigt unga läsare?

– Rent hantverksmässigt är skillnaderna egentligen oväntat små. Det handlar om att få till en stämning och ett driv i texten som skapar engagemang hos läsaren och får den att vilja läsa vidare. Däremot skriver jag kortare och mindre spretiga berättelser för barn än jag gör för vuxna. En väldigt ung läsare har fullt upp med att förstå vad den läser och då måste texten i sin helhet vara förhållandevis kort och karaktärerna få. Ju äldre läsare, desto större möjlighet att bygga ut berättelsen. Sedan finns det vissa saker jag aldrig skulle skriva om för vare sig barn på lågstadiet eller mellanstadiet. För vuxna kan jag skriva om saker som mord, grov misshandel och våldtäkter, men det skulle jag absolut inte göra för barn. Böckerna går att göra nog så otäcka ändå…

• Vad skrämmer dig?

– Samma saker som de flesta andra, tror jag. Krig, våld och hot. Och så är jag möjligen en smula mörkrädd också.

• Var får du dina bokidéer och din inspiration ifrån? Är det olika när det kommer till att skriva för barn eller vuxna?

– Jag läser så ofta och mycket som jag hinner, och jag tittar mycket på film. Böcker och film är stora inspirationskällor. Sedan har jag en väldig massa otäcka idéer som ligger och skräpar i mitt huvud, ha ha. En del passar för barnböcker och en del för vuxenböcker. Jag tänker att det där är ett gehör man måste ha som författare, vad som passar för vilken läsare.

Hela texten & intervjun kommer från bonniercarlsen.se