Frossa i julen med otraditionell smällkaramell
När mörkret ligger som en tung, grå filt över stan och snön lyser med sin frånvaro är det svårt att uppbåda någon form av julstämning. Men Barn i stan har bästa tipset för att maxa julkänslan – vi har gått på Teater Peros Julfrossa!
Uppdaterad: oktober 2023. Publicerad: oktober 2022
Julstämningen börjar redan i foajén till den lilla teatern. Väggar och biljettkassa är dekorerade med röda paket, blänkande julkulor och julbockar inlindade i ljusslingor. Sjuåriga Minna, som är här med bonussyrran Alma, 10 år och mamma Annika, tittar storögt på dekorationerna och undrar om det är riktiga grejer i paketen. Tjejerna har väntat och längtat ett bra tag efter att gå på sin första Julfrossa tillsammans och det är inte utan att det är lite pirrigt. Minna funderar över om hon har gått på teatern tidigare och kommer till slut på att jo, det har hon nog faktiskt.
– Förra julen var vi ju med skolan i kyrkan, för visst är väl det en slags teater, mamma? Men det var inget kul för de pratade bara om Jesus hela tiden!
Alma är lite mer bevandrad i teaterkonsten och spelar själv teater på fritiden. Men någon Julfrossa har hon inte varit på tidigare.
– Jag hoppas att det handlar om en tomte, säger hon förväntansfullt innan dörrarna öppnas och publiken hälsas välkomna av julklädda skådespelare på sin väg in i salongen.
Tjejerna tar plats på första parkett och börjar genast diskutera scendekoren. Här finns både stora julklappar, snötyngda granar, glittrande ljusslingor och längs hustaken ligger det fluffig snö.
– Men den är nog inte riktig, säger Minna tveksamt.
Så släcks ljuset i salongen, ljudet av en stor puka börjar dåna och Minna håller för säkerhets skull för öronen medan hon storögt och förväntansfullt tittar mot scenen. Strax kommer de nio skådespelarna in, en efter en, och sjunger en härlig, medryckande välkomstsång. Det är början på en dryg timmes frossande i julen, på ett mycket annorlunda, nytänkande och alldeles underbart sätt.
Teater Peros Julfrossa är som ett potpurri av sång, musik, dans, sketcher, dockteater, mim och improvisation i en enda härlig otraditionell smällkaramell. Likt en levande adventskalender kliver skådespelarna in och ut ur dörrar, fönster och kylskåp när de skapar sina scener. Det är rappt och kvickt, scenbytena går undan, musiken svänger rejält och det finns mycket att titta och lyssna på. Eller som Alma uttrycker det:
– Det var jätteroligt, man kollade hela tiden efter var alla var och det hände så mycket smågrejer hela tiden, överallt!
Vi beskriver den traditionella julen med icke-traditionella medel. Jag tycker att alla ska komma hit och få sig en dos välbehövlig, varm och humorfylld julmagi till livs
Men Julfrossan har även ett stort djup och många bottnar. Här blandas det tokroliga, farsartade smällandet i dörrar och de knasiga karaktärerna med djupaste allvar, som får åtminstone den vuxna delen av publiken att fälla en och annan tår. Till exempel när Baura Magnúsdóttir sjunger om hur hon ”längtar efter ljus så jag nästan går sönder, för mörkret äter upp mig inifrån.” eller i scenen med den lilla flickan som skickas fram och tillbaka mellan sina två pappor eftersom ingen av dem har tid att ”ha” henne kvällen före julafton, för det var ju inte det de vuxna hade kommit överens om …
Även skämten har både en vuxen- och en barndimension och de flesta vuxna i publiken ler gott åt skämt om klimatkompensation och att tomten och tomtemor gläds åt att det står ”lillebror” på önskelistan, medan Minna och Alma viker sig dubbla av skratt när en vild tomtejakt drar igång på scen. Men Julfrossan är långt ifrån någon traditionell julshow.
– Vi beskriver den traditionella julen med icke-traditionella medel. Jag tycker att alla ska komma hit och få sig en dos välbehövlig, varm och humorfylld julmagi till livs. Här finns något för alla och envar, oavsett ålder, det vågar jag lova! Något år sjöng vi ”Om himlen än är mulen. Om du är trött och kulen. Här är det jul ändå!”. Så är det ju! Hela december! säger Lars B Almkvist, musiker och upphovsman till all musik och alla låttexter i föreställningen.
När sista sången klingat ut och skådespelarna tar emot publikens applåder säger Minna med viss besvikelse i rösten:
– Va?! Är det redan slut? Neeeej!
På väg ut ur salongen hör vi en familj med en tonårsfjunig son gå fram till skådespelarna för att tacka för ännu en fantastisk Julfrossa.
– Vi har som familjetradition att alltid gå på Julfrossan tillsammans i december. Jag har varit här varje år sen det började, det blir ingen jul om vi inte går på Julfrossa, säger sonen med målbrottsröst.
Minnas mamma Annika håller med:
– Det var verkligen en härlig föreställning som vände sig till både barn och vuxna. Jag kan absolut tänka mig att göra en tradition av det här och ta med mig tjejerna igen nästa år, konstaterar hon när showen är över.
- Text: Karin Cedronius
- Foto: Kristina Sahlén
