Bebisar på upptäcktsfärd bland barockkonst

Tyghav, lysande bollar och barock 1600-talskonst. En bebisvisning på Nationalmuseum bjuder på sinnliga upplevelser för både stora och små besökare.

Det är fredag eftermiddag och utanför Nationalmuseums ateljéer har det samlats ett gäng mycket unga museibesökare, närmare bestämt tio bebisar mellan tre och elva månader, som tillsammans med sina föräldrar ska gå på Nationalmuseums populära babyvisning. Idag är det 1600-tal och barockkonst som står på schemat. Men också en sinnlig workshop i ljusets och mörkrets tecken. Allt under ledsagning av konstpedagogerna Helena Sjödin Landon och Ulla-Maj Saarinen.

– Vi varvar mellan olika teman vid våra babyvisningar, men gemensamt för alla är att de går i barnvänligt tempo och att bebisarna får ta plats. Behöver man amma, byta på eller mata sin bebis så är det helt okej och ingen blir arg om bebisen låter, berättar Ulla-Maj och tillägger att visningen börjar uppe i utställningarna och avslutas nere i ateljén med en workshop.

Bland dagens besökare finns kompisarna Lisa och Teresa som är här med sina barn Alve, tre månader och Elsy, sex månader.

– Det är kul nu när Elsy har blivit lite större och kan uppskatta att hänga med på såna här grejer och det är bra att det är anpassat för barnen så att man inte känner sig i vägen, säger Lisa och får medhåll av Teresa.

– Alve är visserligen i minsta laget ännu, men det är jättekul att komma ut på sånt här och veta att man kan ha med honom.

Dagens visning börjar i hallen med 1600-talskonst. Pedagogerna samlar gruppen med bebisar och föräldrar framför ett verk som föreställer Frankrikes änkedrottning Anna av Österrike och hennes två barn Ludvig XIV och Filip. De ger en kort introduktion till 1600-talets barockkonst och hur konstnärerna använde sig av ljus och skuggor. Sedan får gruppen ta sig runt en stund på egen hand i konstsamlingen. Alve sover redan tryggt i bärselen på mamma Teresas mage, men Elsy är i sitt esse och tittar fascinerat på de storslagna barockverken. Lisa pekar och småpratar med Elsy om det de ser.

Nu ska vi testa självporträtt à la Rembrandt.

Efter en stund samlar Helena ihop gruppen och alla slår sig ned på några yogamattor som ligger utspridda på golvet mitt i salen, framför Rembrandts självporträtt och hans tavla Batavernas trohetsed. Bebisarna kryper, ålar och ligger på mattorna.

– Ni märkte säkert att era bebisar var extra intresserade av porträtten. Det beror på att vi människor har en medfödd nyfikenhet på just ansikten, säger Ulla-Maj och förklarar att Rembrandt var skicklig på att måla porträtt.

– Rembrandt gjorde många självporträtt under sin livstid för att sedan kunna porträttera andra. Han brukade se sig själv i spegeln, fortsätter hon och plockar fram ett par handspeglar.

– Nu ska vi testa självporträtt à la Rembrandt.

Ivriga små händer greppar efter speglarna som Helena och Ulla-Maj håller upp. Elsy spricker upp i ett brett leende när hon ser sin egen spegelbild och hugger tag i spegeln för att smaka på den.

– Tänk om vi kunde få behålla den här glädjen över att se vår spegelbild ända upp i vuxen ålder, säger Helena medan hon låter spegeln gå runt bland bebisarna i gruppen, som var och en möter sin reflexion med stor glädje och nyfikenhet.

Behöver man amma, byta på eller mata sin bebis så är det helt okej och ingen blir arg om bebisen låter

Ulla-Maj Saarinen, konstpedagog på Nationalmuseum

När vi är klara i utställningssalen är det dags för del två av visningen – workshoppen i ateljén. Här har konstpedagogerna förberett något som de kallar ”en sinnlig föreställning i ljus och mörker”. På golvet ligger en lång spegel i plexiglas och runtom den är yogamattor utplacerade, där bebisar och vuxna kan slå sig ner. Elsy börjar direkt undersöka sin egen spegelbild på golvet. När Ulla-Maj plingar i en liten klocka sänker sig tystnaden i rummet – föreställningen har börjat. Plötsligt rullar en bandyboll över golvspegeln och bebisarna tittar med stora ögon. Sen kommer en till, och en till, följt av ett hav av tyger som pedagogerna sprider ut över spegeln. Så fortsätter det – prassligt papper, en lysande snäcka, silverfärgade spegelstenar, en discoficklampa – pö om pö introducerar Helena och Ulla-Maj olika prylar, ljus och material för de storögda bebisarna. De flesta tar nyfiket emot det som kommer och fångar upp bollar, tyg och stenar och börjar undersöka dem med munnen. Några blir lite överväldigade och lite tårar uppstår, men i mammas eller pappas knä blir det strax tryggt igen och nyfikenheten tar över.

– Gör gärna en koja av tyget och kryp under med din bebis, uppmuntrar Ulla-Maj och en farmor tar tipset och kryper in under tyget tillsammans med sitt förtjusta lilla barnbarn.

Efter en halvtimme på golvet i ateljén och många fascinerade små bebisar avrundas visningen. Lisa och Teresa är nöjda med sin upplevelse.

– Det var jättefint hur de så försiktigt tog fram grej efter grej och lät bebisarna undersöka dem, säger Teresa samtidigt som hon låter en nyvaken Alve följa den silverfärgade spegelstenen med blicken.

– Jag trodde att det skulle vara mest för oss vuxna, men det var ju verkligen en upplevelse för både vuxna och barn. Och det var en riktigt häftig avslutning. När de plingade i klockan och det blev tyst var det nästan magiskt, avslutar Lisa.

• Text: Karin Cedronius
• Foto: Kristina Sahlén