Lassemajas lekpark får fantasin att flöda

Hotellet, polisstationen och självklart Muhammed Karats guldaffär. Skogås eget Valleby bjuder på massor av igenkänning för trogna LasseMajafans. Och parken är precis lika kul även för dem som ännu inte har upptäckt det härliga deckarparet.

Reportaget publicerades sommaren 2020

Tioåriga Iris, hennes jämnåriga kompis Alma och lillebror Frank, sju år, har kommit till Skogås, för att testa lekplatsen med tema från de populära barnböckerna om deckarparet Lasse och Maja i Valleby, skrivna av Martin Widmark. Här har illustratören Helena Willis fina teckningar blivit till färgglada minihus, fullspäckade med detaljer som inspirerar till lek och rollspel.

– Jag känner igen bokstäverna där på taket, det är samma som i boken, flikar Iris lillebror, Frank in och pekar på hotellets skylt med likadant typsnitt som i böckerna.

Ettagluttaren Frank, som är i full färd med att lära sig läsa, har just upptäckt LasseMajaböckerna, medan Iris och Alma är trogna läsare sen flera år.

– Jag hade till och med ett biokalas när jag fyllde tio där vi såg den senaste LasseMajafilmen, berättar Iris.

Det var en bra park för allt var typ som på riktigt i husen.

Alma, 10 år

Det dröjer inte länge efter att Barnpatrullen klivit in genom grindarna till parken innan leken är i full gång. Barnen springer ivrigt från hus till hus för att upptäcka alla spännande och roliga saker som finns i de färgglada små byggnaderna. I Sara Bernards och Dino Paninis kafé ställer sig Alma bakom kassan och frågar vad Iris vill ha.

– En choklad med vispgrädde och en sån där, säger Iris och pekar på en av de små träbakelserna på disken medan Alma ivrigt slår in priset på den gammalmodiga kassaapparaten.

Jag kände direkt igen LasseMajas båt när vi kom, för den var med i filmen

Iris, 10 år

Frank hittar till hotellet och springer en trappa upp för att testa rutschkanan som leder ut från övervåningen. Samtidigt har tjejerna tagit sig över till hotellets reception där nycklarna hänger i skåp bakom disken och resväskorna står packade på golvet. Väggarna är tapetserade med sirliga röda tapeter och på övervåningen leder två små minidörrar in till ett av hotellrummen. Överallt är det detaljer, genomarbetat och uttänkt.

Efter ett tag behöver Barnpatrullen lite vätskepaus och slår sig ner på de förtjusande små kaféstolarna utanför Bernard & Paninis kafé för att äta sin medhavda matsäck. När magarna är påfyllda och törsten släckt drar Frank iväg till sitt favoritställe i hela parken – polisstationen med tillhörande cell. På ena väggen hänger ett par handklovar och på den andra hänger fyra efterlystaffischer med Helena Willis karaktäristiska teckningar. Under en brits i finkans cell hittar Frank ett smithål där han kan rymma från polismästaren Alma.

– Neeej, tjuven smet! Stopp i lagens namn! ropar hon till Iris som snabbt sätter efter.

Rollekarna avlöser varandra och byter innehåll allt eftersom Barnpatrullen växlar mellan polisstation, optiker, korvkiosk, guldaffär och kafé. Överallt triggas fantasin av de olika prylar och attiraljer som finns i de små husen. Och det är just rollekar som är i fokus i Vallebyparken, snarare än de fysiska lekar som är i fokus på traditionella lekplatser.

– I våra lekparker vill vi uppmuntra rolleken. Om du springer runt tar leken snart slut, men rollekarna fortsätter dag efter dag, säger en av parkens skapare Ivar Inkapööl från Lekplatsbolaget som byggt parken.

Även de vuxna som följer med barnen till Vallebyparken lär få en upplevelse. Allt i parken är noga genomtänkt och byggt i robusta material och det går att gå omkring länge och förundras över det fina hantverket.

– Det är jättefin park, som verkligen sätter igång fantasin. Mina barnbarn älskar att komma hit, säger en mormor som just köpt en sandglass av sin dotterson i den lilla rosa glasskiosken med grönt koppartak.

Fängelset var min favorit för där fanns ett hål som man kunde rymma igenom

Frank, 7 år

När Barnpatrullen lekt klart för den här gången och sitter i bilen på väg hem är de både slut och nöjda. De konstaterar glatt att ”parken var mycket finare i verkligheten än på Google” och att hit vill de gärna åka många gånger igen!

• Text: Karin Cedronius
• Foto: Kristina Sahlén