Skridsko med disco

Vad gör du med familjen en vanlig fredagskväll? Möt familjen som har hittat ett bra alternativ till tv-tittande och popcorn i soffan och i stället drar på skridskodisco med massor av åk, fartfylld musik och frasiga våfflor.

Klockan är kvart i sex och nu gäller det att öka takten. Snart släcks lamporna i Segeltorpshallen och då ska skridskorna vara på och hjälmen sitta där den ska. Några som är mer än redo är mamma Heidi, pappa Nicklas och barnen Vilma, fem år, och Anton två. Det här är deras fjärde skridskodisco och det var succé redan första gången.

Kisko kisko

Anton, 2 år

– Titta på min fina tatuering, säger Vilma stolt och håller upp sin hand med ett stort hjärta på.

Hjärtat blir en fin trofé att visa för kompisarna i förskolan på måndag. Så slår klockan sex. På given sekund ändrar isbanan utseende från vanlig skridskohall till disco-dunkande ishall med neonfärgade ljusstrålar och senaste spellistorna. Alla har precis hunnit få på sig sin skridskoutrustning och Vilma, tjusigt klädd i rosa skridskor och matchande vantar, och pappa Nicklas är klara att äntra isbanan. Vilma börjar med lite ”åk med stol” vilket visar sig vara precis som det låter. Med en klappstol framför sig som stöd glider skridskoåkaren lätt och enkelt över isbanan. Klappstolarna är hett eftertraktade av de yngre discoåkarna, och familjen vet av erfarenhet att det är bra att haffa en i tid.

Efter några åk känner sig Vilma säker nog att lägga stolen åt sidan och ger sig iväg för egna krafter. Pappa Nicklas är även han ute på isen. Ljusen blinkar, musiken är hög och hallen fylls successivt på med fler och fler skridskoåkare. Även mamma Heidi och Anton är nu klara för skridskoåk. Anton har fått en ny fin plastboll som han vägrar att lägga ifrån sig. Den får åka ner i overallfickan i stället.

Trött, men uppiggad

En tvååring på skridskor, hur går det? Alldeles utmärkt visar det sig – Anton sätter sig på klappstolen och så får Heidi åka bakom och skjuta på. Bekvämt! Efter en liten stund vågar sig även Anton upp på skridskorna. Med händerna stadigt på stolsryggen balanserar han på alldeles egna ben. Men sedan är det skönt att bli skjutsad igen.

– Det är kul att göra något socialt tillsamman med vänner och familjen redan på fredagskvällen, säger Heidi, med rosiga kinder.

– På något vis känns det som om man kan ta det lite lugnare resten av helgen då. Visst kan man känna sig trött och seg efter en arbetsvecka, men väl här blir man bara glad och uppiggad! Musiken, stämningen, att röra på sig – alla kommer hem trötta men nöjda.

Segeltorpshallens skridskodisco har blivit otroligt populärt. Upp till 300–400 besökare på en kväll är inte ovanligt. Ibland har kön ringlat lång redan innan klockan sex då discot sätter igång. Även till våffelförsäljningen kan det bli kö. Så även i kväll. Och kanske är det Café Seglets frasiga Greta-våfflor (tillagade med bakpulver och sodavatten avslöjar de två glada våffelgrädderskorna) som lockar lite extra? Eller helt enkelt bara det faktum att skridskoåk och våfflor är en oslagbar kombination.

Musiken, stämningen, att röra på sig – alla kommer hem trötta men nöjda.

Efter knappt en timme på skridskobanan smaskar Vilma och Anton gladeligen i sig varsin våffla med grädde och sylt. Att både ladda batterierna och vila en smula är inte helt fel nu då klockan närmar sig sju och det ändå är slutet på en hel arbetsvecka.

– Nej, ingen av barnen har gnällt om att vi ska åka hit, säger Nicklas.

– Anton sa ”kisko kisko” hela vägen i bilen. I kväll hann vi få i barnen lite middagsmat innan vi åkte, och då är det inget problem med energin, fortsätter Heidi.

– Ja och så vet de ju så klart att det vankas våfflor. Det ingår liksom, säger Heidi.

Med nya krafter i benen är familjen redo för sista timmen. Ute i neonljuset finns dessutom Vilmas kompis Thea med familj. Och kanske är det ingen vild gissning att när klockan närmar sig stängning, när skridskor och hjälm är avtagna, när barn, vuxna och packning är på plats i bilen, och slutligen tillbaka hemma i Älvsjö – då är det en ganska så trött men också mycket nöjd fredagsfamilj som kryper till kojs.

• Text: Åsa Fridman
• Foto: Kristina Sahlén