Vad är en dramavisning?

Att gå på dramatiserad visning är ett annorlunda sätt att uppleva ett museum. Med hjälp av kostymer, repliker och stor inlevelse tar museipedagogerna med besökarna på spännande tidsresor. Ett perfekt alternativ till en guidad tur för den som vill ha en annan sorts museiupplevelse.

Hallwylska Palatset är ett av de museer som sedan många år erbjuder sina besökare ett antal olika dramavisningar. Här bjuds det på allt från Jul i palatset och Herrskap och tjänstefolk till barnvisningen Snigeljakten. Alla visningar tar avstamp i att museets pedagoger, med stor inlevelse och mycket närvaro, tar med sig besökarna på en spännande tidsresa 100 år bakåt i tiden. Sedan beror det på vilken visning man väljer att gå på vad innehållet blir. Det kan handla om hur man firade olika högtider i palatset, hur det var att arbeta i palatset eller hur hemmet kom att bli ett museum.

En dramatiserad visning ges i form av ett slags skådespel som rör sig från rum till rum

I de olika skådespelen får vi träffa en mängd spännande karaktärer, som alla har funnits i verkligheten. Vi möter främst tjänstefolket, till exempel betjänten Eskil, husan Anna, kokerskan Esther och kammarjungfrun Hulda för att nämna några, men även amanuensen som arbetar med samlingarna och sällskapsdamen fröken Uhse. I visningar för barn är även greven och grevinnan Walther och Wilhelmina von Hallwyl med.

Ett skådespel

Men vad kan man egentligen förvänta sig som besökare om man väljer att gå på dessa dramavisningar?

– Den stora skillnaden är att en dramatiserad visning ges i form av ett slags skådespel som rör sig från rum till rum. I en dramatiserad visning spelar våra pedagoger rollen av till exempel en husa eller en kammarjungfru, iklädd tidstypiska kläder och med ett manus som de följer, berättar Emelie Höglund, intendent med ansvar för pedagogik på Hallwylska museet.

Men även om dramavisningen är mer av ett skådespel baseras den alltid på autentiska museiföremål och riktiga källor.

– Alla våra visningar bygger på arkivmaterial och intervjuer, ingenting är påhittat. Detta är bara ett annat sätt att berätta historien – vi visar något snarare än pratar om det. För oss är det ett bra sätt att lyfta andra berättelser än vi gör i de vanliga guidade turerna. Till exempel hur det var för tjänstefolket på den här tiden, fortsätter Emelie.

Jakten på snigeln

Ett exempel är den dramatiserade barnvisningen ”Snigeljakten” som går av stapeln under bland annat sportlovet. Den har faktiskt sitt ursprung i en sann historia.

– Snigeljakten bygger på en nedskriven händelse om Wilhelmina von Hallwyls barnbarn Margit som hade en tam snigel, fru Winberg, med sig till palatset. Snigeln rymde och hela hushållet fick hjälpa till att jaga rätt på den. I Snigeljakten får vi följa med husan Anna och hjälpa henne att leta efter fru Winberg. Barnen stöter på alla möjliga karaktärer, och även greveparet som engageras i jakten runt om i palatset.

Publiken är viktig

Som publik på en dramavisning spelar man spelar man faktiskt en viktig roll, berättar Emelie. Men man behöver aldrig vara rädd att dras in i skådespelet mot sin vilja.

– Publiken spelar en tyst roll, men det är viktigt att de har en roll, eftersom våra pedagoger måste ha någon att tala till när de spelar sina karaktärer. Och självklart får den som vill svara eller ställa frågor göra det, då fångar pedagogen upp det på ett bra sätt, säger Emelie.

På Hallwylska Palatset börjar dramavisningen alltid med en kort introduktion så att alla är med på vad som ska hända. Sedan startar tidsresan och pedagoger och publik hoppar 100 år bakåt i tiden. När visningen är över avslutas allt med en frågestund där publiken får ställa alla sina frågor till de kunniga pedagogerna.

man behöver aldrig vara rädd att dras in i skådespelet mot sin vilja

– För oss är det självklart att det är just våra museipedagoger som spelar karaktärerna, eftersom de kan svara på alla frågor och funderingar som dyker upp kring föremål och händelser i palatset. Därför har vi inte anlitat externa skådespelare, däremot har vi haft hjälp av en regissör när vi har utformat våra olika dramavisningar, förklarar Emelie.

• Text: Karin Cedronius
• Bild: Hallwylska museet/Statens historiska museer