Vinter i djurens hus
Följ med Natursnokarna – Naturskyddsföreningens barn- och familjeverksamhet – bortom de upptrampade stigarna i ditt grönområde. Bortom pulkaspår, vinterjoggare, hundkiss och fastfrusna fläckar av varm choklad. Där finns liv du inte kände till. Följ med Natursnokarna in i djurens hus!
Det är smällkallt. Omkring tjugo barn och ungefär lika många vuxna har samlats på en parkeringsplats utanför Trastsjöskogen i Österåker. De flesta bär varma funktionskläder, men en och annan nybörjare, som jag, stampar bort kylan i bara jeans eller strumpbyxor och kjol.
– Nu är det kyligt! säger Linda Wirén, Natursnoksledare och utomhuspedagog.
Linda skiner som en sol och verkar helt oberörd av kylan där hon står uppflugen på en sten så att alla kan se henne.
– Hur tror ni djuren gör för att överleva vintern? frågar hon.
Barnen kommer genast med en rad olika förslag och Linda fyller på.
Sedan bjuder Linda in oss i ”djurens hus”. Det är så hon kallar skogen, och hon ber oss att tänka på att det vi just ska promenera in i faktiskt är djurens hem. Det är deras kök, deras vardagsrum, deras toalett och deras sovrum.
Vi promenerar en bit och stannar i vardagsrummet som är en glänta ner mot sjön. Linda frågar om vi har sett några spår i snön på vägen dit. Det har barnen. De har sett pulkaspår och fotspår, men också spår efter harar och hundar.
– Hundspår är ganska lika vargspår, säger Linda. Och för att kunna skilja olika spår från varandra måste man veta hur djuren rör sig i skogen.
Vi får härma olika djur för att förstå vad hon menar. Vi går i ett led efter varandra. Först på tårna som harar och rävar, sedan på naglarna som älgar och rådjur (aj, aj, aj!) och därefter med hela klumpiga foten nertryckt i snön som människor. Vi travar målmedvetet rakt fram som vargar och vimsar lite hit och dit som hundar. Och vi trampar i varandras fotspår så som älgflockar gör, så att alla våra fotspår ser ut som ett enda.
Till djurens matsal tar vi oss på slingriga småstigar upp på berget. Vi tittar på en mumsig myrstack, där vildsvin har bökat, och på döda träd fulla av saftiga larver. På marken hittar vi skrott av kottar som blivit middag åt korsnäbb eller mus.
Från matsalen är det nära till toaletten … och se där ligger det vildsvinsbajs!
– Är det någon som vågar lukta på det? frågar Linda.
Det vågar någon modig, som också konstaterar att bajset är luktlöst och alltså gammalt. Genom nästa fynd får vi lära oss att harar äter sin mat två gånger. De äter upp sitt eget bajs för att maten ska smälta ordentligt i magen. Tänk vad mycket vi inte visste om naturen!
– Det är lika mycket naturbrist som det är bostadsbrist här i Stockholm, säger Anna Wahlberg, verksamhetsledare på Natursnokarna, till mig på väg upp mot sovrummet.
Anna berättar att de ordnar grupper där folk bor, även mitt inne i stan, för att få oss att lära känna naturen vi omges av.
På toppen av kullen har någon sovit. Bara skrapat undan snön och lagt sig under den nakna himlen. Linda säger att det är smart av djuren att göra så. För uppe i träden hotar lodjur och på en öppen plats kan vinden föra med sig doftspår från andra farliga rovdjur. Med vinden i nacken och blicken riktad framåt har djuret koll åt alla håll.
Utflykten avslutas på en solig, men iskall äng. Där får barnen springa sig varma i vinterstrategileken medan vi vuxna hejar på och sedan är det dags för matsäck. Jag slår mig ner bredvid Sahra, 5 år, medan jag värmer händerna runt en efterlängtad kopp kaffe. Sahra har varit chef för Natursnokarna berättar hon. Hur då, undrar jag?
– Min mamma är ledare ibland och då hjälper jag till och är chef över allt möjligt.
Men det roligaste med Natursnokarna är ändå att få vara ute och lära sig om naturen, tycker Sahra och jag håller med henne. Att med hjälp av en riktigt kunnig ledare få upptäcka saker om naturen omkring oss som vi inte hade en aning om, det är spännande och roligt för både barn och vuxna.
- Text: Johanna Jensen
- Foto: Helena Uggla
Om Natursnokarna
Natursnokarna är Naturskyddsföreningens familjeverksamhet i Stockholm. Det drivs ideellt av medlemmarna och kostar ingenting. Du behöver inte själv vara medlem för att delta på aktiviteterna – alla är välkomna! Syftet med Natursnokarna är att barn och vuxna ska ha roligt, röra sig, leka och lära sig om naturen tillsammans. En vuxen måste alltid följa med på aktiviteterna och fika/lunchmatsäck rekommenderas.
Annonser: